Himlen – astronomi

Kometer: isiga resenärer

En komet är en liten kropp av is, damm och sten som kretsar kring Solen. När den närmar sig Solen förvandlas isen till gas och bildar en lysande koma runt kärnan, och solljuset och solvinden trycker material bakåt till en svans som alltid pekar bort från Solen.

Vad är en komet?

En komet är en liten kropp av frusna gaser, damm och sten. Ofta kallas den en ”smutsig snöboll”. Uttrycket är en förenkling, men det fångar idén: kärnan är en blandning av is och mörkt damm. Långt från Solen är en komet kall, mörk och nästan osynlig. När den närmar sig vaknar den till liv och kan bli en av himlens vackraste syner.

Kärna, koma och svans

En komet har tre huvuddelar.

Kärnan. Detta är den fasta kärnan. Den är vanligen från några hundra meter till några tiotals kilometer bred, liten jämfört med planeter. Ytan är mycket mörk och reflekterar bara en liten del av ljuset som träffar den.

Koman. När en komet närmar sig Solen omvandlar värmen en del av isen direkt till gas. Processen kallas sublimering (en övergång från fast form till gas utan att passera vätskeform). Gasen för med sig damm och bildar ett enormt, suddigt moln runt kärnan. Koman kan vara mycket större än själva kärnan, ibland större än en planet.

Svansen. En komet har faktiskt två svansar, och de ser ofta olika ut.

• Dammsvansen är bred, svagt böjd och gulaktig eller vit, eftersom dammet reflekterar solljus. Ljustrycket driver partiklarna bort, och de följer ofta kometens bana.
• Jonsvansen (gassvansen) är smal, rak och blåaktig. Den bildas när solstrålningen joniserar gasen (river loss elektroner från den) och solvinden, en ström av laddade partiklar från Solen, för bort den.

Ett viktigt faktum: svansen visar inte åt vilket håll kometen rör sig. Den pekar alltid bort från Solen. Efter att ha rundat Solen färdas därför en komet med svansen framför sig. Svansar kan sträcka sig miljontals kilometer, men innehåller extremt tunt material.

Var kometer kommer ifrån

Enligt dagens modeller är kometer rester från solsystemets tidiga historia, bildade för cirka 4,6 miljarder år sedan. De bevarar material från den tiden, vilket är varför forskare studerar dem så ivrigt.

Vanligtvis skiljer man på två reservoarer:

• Kuiperbältet är ett område med isiga kroppar bortom Neptunus bana, där även Pluto finns. Många kortperiodiska kometer, som kretsar kring Solen på under 200 år, kommer därifrån. De stora planeternas gravitation, särskilt Jupiters, kan knuffa dem mot det inre solsystemet, så många kometers historia är knuten till dem.
• Oorts kometmoln är ett hypotetiskt, mycket avlägset sfäriskt skal av isiga kroppar som tros omge solsystemet. Långperiodiska kometer, vars banor tar från hundratals till tusentals eller till och med miljontals år, tros komma därifrån.

Den mest kända kometen är Halleys komet. Den återvänder ungefär vart 76:e år. Den passerade senast sitt närmaste läge till Solen (perihelium) 1986, och nästa återkomst väntas 2061. Den är ett exempel på en periodisk komet vars återkomst kan beräknas.

Kometer namnges oftast efter sina upptäckare eller efter det projekt som hittade dem, så namnet bevarar en berättelse om hur varje komet upptäcktes.

Ett vetenskapligt avstamp: Rosetta-uppdraget

Den europeiska rymdorganisationen ESA skickade Rosetta-uppdraget till kometen 67P/Tjurjumov–Gerasimenko. Rymdsonden anlände 2014 och kretsade kring kärnan i mer än två år, medan landaren Philae gjorde den första mjuka landningen på en komet. Data visade en komplex form, ofta beskriven som två lober sammanfogade, och en överraskande mörk och varierad yta. Mätningar av vatten i koman visade också ett annat förhållande mellan väteisotoper än i jordens hav, ett viktigt bidrag till debatten om varifrån jordens vatten kom.

Kometer och meteorsvärmar

När en komet färdas lämnar den efter sig ett spår av små korn och stenar. Om jordens bana korsar ett sådant spår träffar partiklarna vår atmosfär i hög fart och förbränns som meteorer. Så uppstår meteorsvärmar.

Exempel:

• Perseiderna i augusti kommer från damm som lämnats av kometen Swift–Tuttle.
• Orioniderna i oktober och Eta-akvariderna i maj är kopplade till damm från Halleys komet.

Det finns undantag. Geminiderna är kopplade till objektet Phaethon, som klassificeras som en asteroid snarare än en klassisk komet. Gränsen mellan asteroider och kometer är inte alltid skarp.

Hur du observerar en komet

De flesta kometer är svaga och syns bara med kikare eller teleskop. Kometer som är ljusstarka nog för blotta ögat är sällsynta och ofta svåra att förutsäga, eftersom en komets ljusstyrka beror på dess sammansättning och hur den beter sig nära Solen. Ljusstyrkeprognoser är därför ungefärliga.

Några användbara tips:

1. Ta reda på aktuell information om kometen från observatorier och astronomisajter, och kontrollera var och när den syns på himlen.
2. Ta dig bort från stadens ljus. Ljusföroreningar minskar kraftigt synligheten av diffusa objekt.
3. Räkna med cirka 20 minuter för att ögonen ska vänja sig vid mörkret.
4. Använd kikare om kometen är svag. Se hur du väljer mellan kikare och teleskop.
5. Kometer glider oftast långsamt mot stjärnorna, så jämför deras position från natt till natt. Beroende på banan kan en komet röra sig nära ekliptikan eller långt från den.

För allmänna råd om stjärnskådning, se hur du tittar på himlen. Titta aldrig på Solen genom kikare eller teleskop utan ett ordentligt filter, inte ens när en komet är nära den.

Kort sagt

En komet är en isig kropp vars kärna bildar en koma och svansar när den närmar sig Solen. Kometer är relikter från solsystemets allra tidigaste historia, och dammet de lämnar efter sig ser vi som stjärnfall. Var och en är en liten tidskapsel.

Positionerna i Astronativa är astronomiskt exakta. Tolkningen är till för inspiration. · Ordlista · Villkor · Integritet · Tack