Himlen – astronomi

De 88 stjärnbilderna: en karta över hela himlen

Det finns 88 officiella stjärnbilder, och tillsammans täcker de hela himlen utan luckor. Internationella astronomiska unionen (IAU) antog listan 1922 och gränserna publicerades 1930. Vattenormen (Hydra) är störst till ytan och Södra korset (Crux) är minst.

Hur många stjärnbilder finns det?

Det finns 88 stjärnbilder. Det är det officiella antalet som fastställts av Internationella astronomiska unionen (IAU). Varje punkt på himlasfären hör till exakt en stjärnbild, så tillsammans bildar de en komplett karta över himlen, ungefär som länderna på en politisk karta.

Det är bra att förstå vad ordet betyder inom vetenskapen. En stjärnbild är i dag inte bara ett mönster av stjärnor utan ett område av himlen med exakt definierade gränser. När astronomer säger att en komet befinner sig ”i Lejonet” menar de att den ligger inom det himlaområdet, inte nödvändigtvis nära de stjärnor som tecknar lejonet. Stjärnorna i en stjärnbild ligger oftast på mycket olika avstånd från oss och hänger inte fysiskt ihop. Mönstret är bara en fråga om vår utsiktspunkt.

Vem bestämde dem?

IAU grundades 1919. År 1922 antog unionen listan med 88 stjärnbilder tillsammans med förkortningar på tre bokstäver, till exempel Ori för Orion. Den belgiske astronomen Eugène Delporte drog senare de exakta gränserna, som godkändes av IAU 1928 och publicerades 1930. Gränserna följer linjer i himlens koordinatsystem (rektascension och deklination) fastlagda för en viss epok, och därför ser de ut som kantiga trappstegslinjer på kartor i stället för mjuka kurvor runt figurerna.

Gamla och nyare stjärnbilder

De flesta namnen har en lång historia.

• De antika stjärnbilderna. Den grekiske astronomen Claudius Ptolemaios beskrev 48 stjärnbilder i sitt verk Almagest på 100-talet e.Kr. Många av dem, som Orion, Stora björnen, Cassiopeja och Skorpionen, används fortfarande. Deras rötter går ännu längre tillbaka, till babyloniska och grekiska traditioner.
• Tillägg på södra himlen. Den yttersta södra himlen syns inte från Medelhavsområdet, så Ptolemaios kunde inte beskriva den fullt ut. I slutet av 1500-talet gjorde nederländska sjöfarare observationer på södra haven och införde nya figurer, många uppkallade efter djur och instrument.
• Lacailles stjärnbilder. På 1750-talet kartlade den franske astronomen Nicolas-Louis de Lacaille södra himlen från Sydafrika och införde 14 stjärnbilder, många uppkallade efter vetenskapliga instrument, som Ugnen (Fornax), Pendeluret (Horologium) och Mikroskopet (Microscopium). Han delade också det stora antika skeppet Argo Navis i tre: Kölen (Carina), Akterspegeln (Puppis) och Seglet (Vela).
• Standardisering på 1900-talet. I början av 1900-talet visade olika stjärnatlaser olika figurer och gränser. När en enda lista med 88 antogs upphörde förvirringen, och astronomer över hela världen fick ett gemensamt språk.

Några gamla figurer överlevde inte. Argo Navis är det mest kända exemplet: det är inte längre en stjärnbild utan har delats upp i tre.

Asterismer: mönster som inte är stjärnbilder

En asterism (av grekiskans ord för ”stjärngrupp”) är ett lättigenkännligt mönster av stjärnor som inte är en officiell stjärnbild. Asterismer kan vara en del av en stjärnbild eller sträcka sig över flera.

• Karlavagnen är den mest kända asterismen. Den består av sju ljusstarka stjärnor i Stora björnen, som är en betydligt större stjärnbild.
• Sommartriangeln förbinder ljusstarka stjärnor från tre olika stjärnbilder: Lyran, Örnen och Svanen.
• Orions bälte är en rad av tre stjärnor med liknande ljusstyrka inne i Orion.
• Plejaderna är en öppen stjärnhop i Oxen, ofta sedd som en liten dunkel klunga av stjärnor.

Skillnaden är enkel: stjärnbilder är officiellt definierade områden som täcker hela himlen, medan asterismer är informella mönster som används för att hitta på himlen.

De största och de minsta

Till ytan är den största stjärnbilden Vattenormen (Hydra), med ungefär 1 300 kvadratgrader. Den sträcker sig mycket långt över södra himlen. Den minsta är Södra korset (Crux), med omkring 68 kvadratgrader. Trots sin litenhet är det ett av södra halvklotets mest kända riktmärken och har länge använts för att hitta riktning. Läs mer i artikeln om Södra korset.

Stjärnbilderna och zodiaken

Många möter stjärnbilder för första gången genom zodiaken. De zodiakala stjärnbilderna är de som Solen ser ut att passera under året, och de utgör bara en liten andel av de 88. Se Zodiakens stjärnbilder för mer information. Det är värt att komma ihåg att astrologins tecken och astronomins stjärnbilder inte är samma sak. Skillnaden förklaras i Varför zodiakens tecken inte stämmer med stjärnbilderna och Skillnaden mellan astronomi och astrologi.

Att komma igång med att hitta dem

Det enklaste är att börja med ett tydligt riktmärke, som Orion på vintern eller Karlavagnen året runt på nordliga breddgrader, och därifrån hoppa vidare till närliggande figurer. En mörk plats långt från stadens ljus och några minuter för ögonen att vänja sig gör stor skillnad. Praktiska tips hittar du i Så tittar du på himlen.

Positionerna i Astronativa är astronomiskt exakta. Tolkningen är till för inspiration. · Ordlista · Villkor · Integritet · Tack