Himlen över Bulgarien

Tatul och Beglik Tash: klipphelgedomar och himmel

Tatul i östra Rhodopeobergen och Beglik Tash nära Primorsko är klippheligdomar som arkeologer har studerat under de senaste decennierna. Att de var platser för ritualer är väl belagt. Påståenden om exakta astronomiska observationer är däremot hypoteser, och i de källor jag hade tillgång till hittade jag inga publicerade mätningar som granskats av oberoende forskare.

Två klippheligdomar, två olika frågor

Bulgarien har klippplatser som länge har fascinerat både forskare och resenärer. Två av dem är Tatul i östra Rhodopeobergen, nära Momchilgrad, och Beglik Tash (turkiska för ”beyens sten”) i Strandzja, nära Primorsko. De kallas ofta ”antika observatorier”. Här skiljer vi på tre saker: vad som är fastställt, vad som är tolkning och vad som är hypotes.

Beglik Tash: vad som är känt

Platsen är ett naturligt klippkomplex med en intressant stenmorfologi som kan ha förstärkts på konstgjord väg och använts för ritualer (enligt Kjurkchieva m.fl., 2017). Enligt den bulgariska Wikipedia består blocken av syenit och har bildats på plats genom sfäroidal vittring av bergarterna i Rosen-plutonen. Samma text räknar platsen till de största förhistoriska megalitiska helgedomarna i Bulgarien och anger en period från slutet av bronsåldern till 300-talet e.Kr. Arkeologiska undersökningar började i början av 2000-talet. Enligt Wikipedia kom teamet från Regionala historiska museet i Burgas och leddes av Tsonya Drazheva och Dimitar Nedev. Där nämns också att kulturlagren är kraftigt blandade av jordskred och erosion, vilket gör dateringar och tolkningar svårare.

Turistbeskrivningar nämner en ”bröllopssäng” av sten, offerstenar med uthuggna bassänger och kanaler samt en dolmen som kallas den ”heliga grottan”. Tanken på ett rituellt bröllop mellan solguden och modergudinnan återges som arkeologers uppfattning. I de källor jag hade tillgång till är den inte knuten till någon specifik publikation. Vi behandlar den därför som en tolkning, inte som ett fastställt faktum.

Beglik Tash och himlen: hypoteser

Historiska museet i Primorsko presenterar platsen som ett astronomiskt observatorium. Det antyder att de viktigaste stenenheterna är orienterade mot Sirius uppgång och mot Solens årstidsrörelse. Sirius nämns dock inte i publicerade mätningar. Forskarna medger bara att de naturliga riktningarna hos vissa stenar kan ha använts för tids- eller kalenderändamål (Kjurkchieva m.fl., 2017). Andra populära källor talar om en ”astronomisk klocka” av 16 platta runda stenar, men turistberättelserna om 16 stenhällar saknar stöd (Kjurkchieva m.fl., 2017). Dessa är hypoteser. I de källor jag gick igenom hittade jag inga publicerade azimutmätningar (kompassriktning längs horisonten, i grader) med felmarginal. Jag hittade inte heller någon oberoende kontroll av påståendena. Den enda orienteringssiffra jag fann är en azimut på 162° för en dolmen, angiven i en katalog över megaliter på Balkan. Den beskriver dolmenens egen riktning och bevisar inget astronomiskt syfte.

Tatul: vad som är känt

Tatul är ett klippmassiv vars topp har formen av en stympad pyramid. Enligt Wikipedia innehåller komplexet en sarkofagliknande uthuggen grav, en fyrkantig altarbädd och en brunn. Enligt Wikipedia och mediarapporter leddes utgrävningarna 2004–2009 av Nikolay Ovcharov. Utifrån keramikfragment daterar samma källor platsens tidigaste användning till slutet av 5:e och början av 4:e årtusendet f.Kr. Vi hittade ingen vetenskaplig publikation om detta. Man har också hittat kultföremål, till exempel lerfigurer och en bild av solguden.

Platsens mest kända namn, ”Orfeus helgedom”, är en hypotes. Wikipedia noterar att Ivan Venedikov på 1980-talet föreslog en koppling mellan kullen och Orfeus. Nikolay Ovcharov utvecklade den senare och hävdade att detta är ett tempel för Orfeus. Turistkällor kallar idén starkt omstridd, och Wikipedia nämner vetenskaplig kritik mot påståendet om ”det enda lokaliserade Orfeustemplet”. ”Orfeus helgedom” och ”Orfeus grav” bör därför ses som folkliga namn, inte bevisade fakta.

Vissa turistbeskrivningar säger att den uthuggna graven är orienterad mot öster. Jag hittade ingen vetenskaplig publikation som mäter denna orientering eller visar en koppling till Solen. Det förblir en iakttagelse som väntar på verifiering.

Varför orienteringar kräver försiktighet

Solens uppgång vid solstånd och dagjämning kan beräknas exakt. Den beror dock på latitud och på horisontens form. Med Sirius är det liknande: var stjärnan går upp förskjuts över årtusenden på grund av precession (jordaxelns långsamma vickning). Arkeoastronomer ber därför om två slags belägg. Det ena är mätning på plats. Det andra är en tillförlitlig datering av de strukturer som mäts. Det är svårt när en plats har använts från bronsåldern till senantiken och lagren är blandade. En klippa kan peka mot en soluppgång av en slump, och den som letar efter träffar hittar alltid några.

Det som består och är vackert

Det råder ingen tvekan om att människor i antiken valde höga, framträdande klippor för ritualer. Det är mycket sannolikt att Solen hade en viktig plats i deras värld. Specifika ”kalendrar” och ”observatorier” bör ändå kallas hypoteser tills de har mätts och publicerats. Om du besöker någon av platserna, titta själv på soluppgången eller solnedgången och anteckna vad du ser. Tips för att se på himlen kan hjälpa. För kopplingen mellan folkkultur och Solen, se även Perperikon och Solen och Solen i bulgariska sedvänjor.

En anmärkning om källor

Jag har använt Wikipedia, webbplatsen för Historiska museet i Primorsko samt turistbeskrivningar och populära beskrivningar. Dessa är kompletterande källor, inte vetenskapliga publikationer. Vi hävdar därför inget starkare här än vad de gör.

Positionerna i Astronativa är astronomiskt exakta. Tolkningen är till för inspiration. · Ordlista · Villkor · Integritet · Tack