Himlen över Bulgarien

Förmörkelser i bulgarisk folktro: zmeyen, Kutsalan och vetenskapen

I vissa bulgariska folktraditioner ”sväljer” en zmey (drake) eller en vargliknande varelse Solen eller Månen. Astronomin förklarar förmörkelser med jordens och månens skuggor. De två synsätten kompletterar varandra: det ena är kulturellt minne, det andra är vetenskap.

När himlen mörknar

En sol som plötsligt mörknar, eller en måne som glider in i skuggan, hör till de mest slående synerna på himlen. Enligt ”Dictionary of the Folk Spiritual Culture of the Bulgarians” (BAS, 2018) uppfattades en förmörkelse som ett förebud om kommande olycka – sjukdom, krig, hungersnöd, död (upptecknat i Preslavets och Kharmanli). Människor har alltid sökt ord för det som sker. Här går vi igenom de föreställningar som vi har kunnat verifiera i källor och ställer dem bredvid den vetenskapliga förklaringen. Där vi inte hittade någon pålitlig källa har vi valt att tiga.

Zmeyen som sväljer ljusen

I bulgarisk folkkultur är zmeyen (en drakliknande varelse) en av de mest kända mytiska gestalterna. En artikel från Radio Bulgaria berättar att zmeyer enligt folktron dyker upp på våren och sommaren. De förknippas med torka, skyfall och åskväder. Enligt Ivanichka Georgieva (”Bulgarian Mythology”) är myten om en solförmörkelse som orsakas av djur eller monster utbredd, och bildkonsten speglar myten om att solen sväljs av ett monster eller en zmey. Enligt slaverna orsakas en förmörkelse av en drake, en varg eller en trollkvinna.

Zmeyen är här inte bara ett ”monster”. Den är en förklaring till det människor ser: något stort och namnlöst biter i ljuset och ger sedan tillbaka det. Vi gör inga påståenden om enskilda byar eller uppteckningar, eftersom vi inte har kontrollerat dem i primärkällor. För sådant är etnografiska samlingar och arkiv vid Institute of Ethnology and Folklore Studies with Ethnographic Museum vid Bulgariska vetenskapsakademin det bästa stället att söka.

Kutsalan och varkolaken

I folkfantasin är vargen en symbol för vinter, mörker och vild natur. Enligt ”Dictionary of the Folk Spiritual Culture of the Bulgarians” (BAS, 2018) är Kutsulan (den halta vargen) den äldsta och grymmaste vargen, som leder flocken. Ordboken uppger inte att han sväljer Solen.

Ordet varkolak leder till ett vidare slaviskt tema. En vetenskaplig artikel om vargen och hunden i tolkningen av balkansk folktro hänvisar till Natko Nodilo och Nenad Janković. Enligt artikeln betraktar Nodilo förklaringen av förmörkelser genom varulvar som en slavisk föreställning. Janković påpekar att det rumänska ordet verkolači betyder månförmörkelse. Det är de två författarnas synpunkter, inte bevis för ett enda forntida system. Som jämförelse förklarar enligt Ivanichka Georgieva (”Bulgarian Mythology”) rumäner och greker en förmörkelse med varulvar, turkar med en björn och ungrare med en fågel.

Grannfolkens berättelser och besläktade motiv

Våra grannar har liknande gestalter. Enligt Ivanichka Georgieva (”Bulgarian Mythology”) sköt man mot förmörkelsen (en serbisk uppteckning från 1262), slog på metallkärl och lade under en månförmörkelse bröd på skorstenen. Det är serbiska och mer allmänt slaviska bruk, inte bulgariska, och vi nämner dem bara som jämförelse. Motivet med ett odjur som äter ett himmelskt ljus förekommer också i avlägsna kulturer över hela världen, så vi bör inte se det som någon enskild gemenskaps uppfinning.

Vad astronomin visar

Enligt NASA hamnar jorden, Månen och Solen på rad så att en förmörkelse inträffar fyra till sju gånger om året. Månens bana lutar i förhållande till jordens bana runt Solen. Därför blir det ingen förmörkelse varje månad.

Vid en solförmörkelse passerar Månen mellan jorden och Solen och kastar en skugga på jorden. Det sker bara vid nymåne. Månens skugga på jordytan är bara omkring 480 km (300 miles) bred, så en total förmörkelse syns från ett litet område. Mer i /bg/slanchevo-zatamnenie.

Vid en månförmörkelse ligger jorden mellan Solen och Månen, och jordens skugga faller på Månen. Det sker bara vid fullmåne och syns från halva jorden, så länge Månen står över horisonten. Månen ser ofta röd eller orange ut, eftersom en del solljus passerar genom jordens atmosfär och filtreras. NASA beskriver det målande: det är som om alla världens soluppgångar och solnedgångar projicerades på Månen. Detaljer finns i /bg/lunno-zatamnenie.

En bro mellan två språk

Detta är vår egen reflektion, inte ett påstående från de författare vi hänvisar till. Folkliga bilder är inte ”misstag” utan iakttagelser klädda som berättelse. Ljuset ”äts” verkligen upp gradvis och kommer sedan tillbaka. Månen kan verkligen bli röd. Bilden av ett odjur som biter och sedan släpper sitt byte beskriver just den rytmen. Vetenskapen tillför orsaken: skuggor och geometri, inte en varelses vilja.

Samtidigt visar föreställningarna hur en gemenskap höll samman i ett oroligt ögonblick. Oväsen, sång och berättelser var sätt att ta sig igenom en främmande upplevelse. Mer om folkliga föreställningar om Månen finns i /bg/lunata-v-bulgarskite-vyarvania och /bg/slanceto-v-bulgarskite-obichai.

En astrologisk not

I den astrologiska traditionen tolkas förmörkelser som symboliska ögonblick för eftertanke och nya början. Det är en kulturell tolkning, inte ett orsakssamband: himlakroppar styr inte händelser. Förmörkelsekalendern finns på /en/calendar/eclipses, och hur du tittar på dem på ett säkert sätt står i /en/kak-da-snimash-zatamnenie. Titta aldrig direkt på Solen utan ordentligt skydd.

Positionerna i Astronativa är astronomiskt exakta. Tolkningen är till för inspiration. · Ordlista · Villkor · Integritet · Tack