Himlen – astronomi

Månens faser: därför ändrar Månen form

Månen ändrar egentligen aldrig form. Solen lyser alltid upp halva Månen, men när Månen går i bana runt jorden ser vi den upplysta halvan från olika vinklar, så att mer eller mindre av den vetter mot oss. Ett helt varv, från nymåne till nymåne, tar ungefär 29,5 dygn.

Titta upp några kvällar i rad så verkar Månen förvandlas: en tunn skära, en halvcirkel, en glödande skiva. Ändå är Månen densamma. Det som förändras är vår utsiktspunkt. Den här artikeln förklarar varför, går igenom faserna och visar hur du känner igen dem med blotta ögat.

Den upplysta och den mörka halvan

Månen skapar inget eget ljus. Vi ser den eftersom den reflekterar solljus. Hela tiden lyser Solen upp den halva av Månen som vetter mot den, medan den andra halvan har natt, precis som på jorden. När Månen rör sig runt oss ändras vinkeln mellan Solen, jorden och Månen hela tiden, så vi ser olika stor andel av den upplysta halvan.

En mycket vanlig missuppfattning är att faserna beror på jordens skugga som faller på Månen. Så är det inte. Jordens skugga träffar Månen bara under en månförmörkelse, som inträffar bara ett fåtal gånger per år och bara vid fullmåne. Faserna syns varje månad och beror enbart på betraktningsgeometrin. Mer om vår följeslagare finns i Månen.

De åtta huvudfaserna

Cykeln brukar beskrivas i åtta steg:

1. Nymåne. Månen befinner sig ungefär mellan jorden och Solen. Dess obelysta sida vetter mot oss, så den är i praktiken osynlig. Den går upp och ner ungefär samtidigt som Solen.
2. Tilltagande skära. Efter några dagar syns en tunn skära lågt på västhimlen efter solnedgången.
3. Första kvarteret. Exakt hälften av den synliga skivan är upplyst. Namnet syftar på att Månen har avverkat en fjärdedel av sin cykel, inte på hur mycket vi ser.
4. Tilltagande måne (mer än halv). Mer än hälften, men inte hela skivan, är upplyst och växer för varje natt.
5. Fullmåne. Jorden ligger ungefär mellan Solen och Månen, och hela den upplysta halvan vetter mot oss. Fullmånen går upp vid solnedgången och ner vid soluppgången.
6. Avtagande måne (mer än halv). Den upplysta delen börjar krympa.
7. Sista kvarteret. Återigen en halv skiva, men nu är motsatta sidan upplyst. Månen går upp runt midnatt och syns lätt på morgonen.
8. Avtagande skära. En tunn skära på österhimlen före gryningen, varefter cykeln börjar om.

En fullmåne nära perigeum (den närmaste punkten i banan) kallas i dagligt tal supermåne, och begreppet blåmåne syftar på en kalenderkuriositet. Båda är vanliga delar av samma cykel.

Den synodiska månaden

Tiden från en nymåne till nästa kallas synodisk månad och är i genomsnitt cirka 29,53 dygn. Den är längre än den tid Månen behöver för ett varv i förhållande till stjärnorna, den sideriska månaden, som är cirka 27,32 dygn. Skillnaden beror på att jorden också rör sig längs sin bana runt Solen medan Månen kretsar runt oss, så Månen måste färdas lite längre för att återigen hamna i samma läge i förhållande till Solen.

Den synodiska månaden är ett medelvärde. Enskilda cykler varierar med flera timmar eftersom Månens bana inte är en perfekt cirkel. Därför hämtas exakta tidpunkter för full- och nymåne från en astronomisk almanacka eller efemerid (en tabell med beräknade positioner) i stället för att räknas fram enkelt. De anges i universell tid, så datumet kan skilja sig med en dag beroende på din tidszon.

Månens bana lutar ungefär 5 grader mot jordens bana runt Solen. Därför passerar de flesta ny- och fullmånar ovanför eller under skuggans linje, och ingen förmörkelse uppstår. Se även solförmörkelse.

Tilltagande eller avtagande: en snabbguide

Från norra halvklotet är regeln enkel:

• Om den upplysta sidan är till höger är Månen tilltagande (växande). Du ser den på kvällshimlen.
• Om den upplysta sidan är till vänster är Månen avtagande (krympande). Den syns bäst sent på natten och på morgonen.

På södra halvklotet är bilden spegelvänd. Nära ekvatorn ligger en skära ofta på rygg, som en skål eller en båt, i stället för att stå upprätt.

Tid på dygnet är ett annat tecken: en måne på kvällshimlen är oftast tilltagande, en på morgonhimlen avtagande. I genomsnitt går Månen upp ungefär 50 minuter senare för varje dygn, eftersom den rör sig längs sin bana i samma riktning som jorden roterar.

Vid en tunn skära kan du ibland se resten av skivan lysa svagt. Det kallas askgrått månsken: solljus som reflekteras från jorden till Månens nattsida. Tips för observation finns i så tittar du på natthimlen.

Eftersom Månen är tidvattenlåst ser vi alltid samma sida av den. Faserna ändrar bara belysningen, inte vilken halva som vetter mot oss.

Månens faser i olika kulturer

Faserna är den lättaste himmelsklockan att läsa, och därför ligger de till grund för många kalendrar. Den islamiska kalendern är rent månbaserad, och varje månad börjar när den första tunna skäran siktas. Den judiska och den traditionella kinesiska kalendern är lunisolara: månaderna följer faserna, medan inskjutna skottmånader håller året i takt med årstiderna. I många kristna traditioner är påskdagens datum knutet till den första fullmånen efter vårdagjämningen i mars.

Många kulturer kopplar också faserna till högtider, sedvänjor och trädgårdsknep. Det är kulturella traditioner. Vetenskapliga studier har inte funnit något pålitligt samband mellan faser och mänskligt beteende; se påverkar Månen människor. Hur faserna tolkas i den astrologiska traditionen beskrivs i Månen i astrologin.

Positionerna i Astronativa är astronomiskt exakta. Tolkningen är till för inspiration. · Ordlista · Villkor · Integritet · Tack