Himlen – astronomi

Neptunus: planeten som hittades med matematik

Neptunus är den åttonde och yttersta planeten från Solen, och den första som hittades genom en matematisk förutsägelse. År 1846 beräknade Urbain Le Verrier var den borde finnas, och Johann Galle fann den på himlen. Voyager 2 år 1989 är fortfarande den enda rymdsond som har besökt den.

En beräkning före observationen

Neptunus är ett sällsynt fall i astronomins historia: planetens läge bestämdes på papper innan den syntes i ett teleskop. Efter att Uranus upptäckts 1781 följde astronomerna dess bana och märkte att den inte rörde sig riktigt som Newtons gravitationslag förutsade. Kanske drog en annan, okänd planet i den.

Den franske matematikern Urbain Le Verrier och britten John Couch Adams arbetade med problemet oberoende av varandra. Var och en räknade ut var en sådan planet måste befinna sig för att förklara avvikelserna. Le Verrier skickade sin beräkning till observatoriet i Berlin. Natten mellan den 23 september 1846 riktade Johann Galle, med hjälp av Heinrich d’Arrest, ett teleskop mot den angivna platsen och fann ett objekt som inte fanns på stjärnkartorna. Det låg ungefär en grad från den beräknade positionen. Historiker kallar det ofta en triumf för himlamekaniken, den gren av fysiken som beräknar hur kroppar rör sig under tyngdkraftens inverkan.

En prioritetstvist mellan Frankrike och Storbritannien följde. I dag får båda beräknarna ära för upptäckten.

Vad är det för planet?

Neptunus är en isjätte, liksom Uranus. Den kretsar på ungefär 30 astronomiska enheter från Solen (en astronomisk enhet är det genomsnittliga avståndet mellan jorden och Solen), cirka 4,5 miljarder kilometer. Ett varv runt Solen tar omkring 165 jordår, och 2011 avslutade Neptunus sitt första fulla varv sedan upptäckten.

Neptunus diameter är ungefär fyra gånger jordens, och massan är omkring 17 gånger större. Ett dygn där varar i cirka 16 timmar. Planeten syns inte för blotta ögat; du behöver kikare eller teleskop, och även då ser den ut som en liten blåaktig prick. Tips för att komma igång hittar du i så observerar du himlen.

Atmosfär och vindar

Neptunus atmosfär består mest av väte och helium med lite metan. Metan absorberar rött ljus, och därför ser planeten blå ut. Temperaturen vid molntopparna är omkring −200 °C.

Neptunus har de snabbaste vindarna som uppmätts i solsystemet: enligt NASA överstiger de 2 000 kilometer i timmen. Det är överraskande, eftersom planeten får mycket lite solljus. Forskare studerar fortfarande vad som driver dessa stormar.

1989 fotograferade Voyager 2 en enorm mörk storm, kallad den stora mörka fläcken, en jättelik anticyklon. När rymdteleskopet Hubble tittade 1994 hade fläcken försvunnit, vilket visar hur snabbt Neptunus atmosfär kan förändras.

Planeten har också ett system av tunna, svaga ringar. De fem huvudringarna heter Galle, Le Verrier, Lassell, Arago och Adams.

Triton

Neptunus har 16 kända månar. Den största är Triton, som upptäcktes av den brittiske astronomen William Lassell bara några veckor efter själva planeten. Den är ungefär 2 700 kilometer i diameter.

Triton kretsar kring Neptunus i motsatt riktning mot planetens rotation, alltså i en retrograd bana. Den ledande vetenskapliga förklaringen är att Triton fångades in av Neptunus gravitation efter att ha bildats i Kuiperbältet, området med isiga kroppar bortom Neptunus bana. Om så är fallet är Triton sannolikt släkt med Pluto till sitt ursprung.

Tritons yta är extremt kall, omkring −235 °C, och täcks mestadels av kväveis. Voyager 2 såg mörka streck som är spår av plymer (gejsrar) av kvävgas och stoft. Det är en av mycket få platser i solsystemet där sådan aktivitet är känd på en så kall kropp.

Voyager 2:s besök

Voyager 2 sköts upp 1977 och är fortfarande den enda rymdsond som har flugit förbi Neptunus. Den närmaste passagen skedde den 25 augusti 1989, några tusen kilometer ovanför molntopparna nära nordpolen. Sonden skickade tillbaka bilder av stormar, ringar och Triton, och upptäckte flera små nya månar. Mycket av det vi vet om Neptunus kommer från just de dagarna.

Sedan dess har planeten studerats från jorden med kraftfulla teleskop som Hubble och stora markbaserade observatorier. Något nytt, särskilt riktat uppdrag till Neptunus har ännu inte genomförts.

Neptunus i kulturen

Den här artikeln behandlar Neptunus som ett astronomiskt objekt. Hur den tolkas i astrologins symboliska tradition kan du läsa i Neptunus i astrologin. Det är en kulturell tradition, inte vetenskaplig fakta.

Positionerna i Astronativa är astronomiskt exakta. Tolkningen är till för inspiration. · Ordlista · Villkor · Integritet · Tack