Himlen – astronomi

Därför har vi årstider

Årstider finns eftersom jordaxeln lutar cirka 23,4° mot banplanet. När vi kretsar kring Solen får varje halvklot växelvis mer direkta eller mer snedställda solstrålar, och längre eller kortare dagar. Avståndet till Solen spelar bara en liten roll: Jorden är närmast Solen i början av januari, när det är vinter på norra halvklotet.

Varje år går vi igenom varma och kalla månader, långa och korta dagar. Det är lätt att tro att sommar uppstår när Jorden är närmare Solen. Vetenskapen ger ett annat och mer intressant svar: årstiderna orsakas av jordaxelns lutning.

Myten om avståndet

Jordens bana kring Solen är nästan cirkulär, men inte helt. Den är en svag ellips. I början av januari befinner sig Jorden i perihelium (sin närmaste punkt till Solen), cirka 147 miljoner kilometer bort. I början av juli når den aphelium (sin mest avlägsna punkt), cirka 152 miljoner kilometer bort. Skillnaden är ungefär 3 %.

Om avståndet styrde årstiderna skulle norra halvklotet ha sommar i januari. I verkligheten är det vinter där. Det faktumet visar ensamt att orsaken ligger någon annanstans. Avståndet påverkar den totala mängden energi lite, men kan inte förklara varför sommar och vinter avlöser varandra.

En annan ledtråd: om avståndet vore orsaken skulle hela planeten ha sommar samtidigt. Ändå har Australien och Europa motsatta årstider.

Axelns lutning

Jorden roterar kring en tänkt axel som lutar cirka 23,4° från vinkelrät mot banplanet (Solens väg över himlen kallas ekliptikan). Under hela året pekar axeln i nästan samma riktning i rymden, mot trakten av Polstjärnan. Under mycket långa tidsperioder förskjuts den riktningen långsamt, något som beskrivs i artikeln om precession.

Två effekter följer av detta:

• Solens höjd. När norra halvklotet lutar mot Solen når solljuset oss i brantare vinkel. Samma ljus koncentreras över en mindre yta, och marken värms upp mer. När det lutar bort faller ljuset in flackare, sprids över en större yta och blir svagare.
• Dagens längd. På sommaren färdas Solen längs en högre båge och är längre tid över horisonten. Det blir mer tid för uppvärmning och mindre för avkylning under natten. På vintern gäller det omvända.

Vid de två solstånden (runt 21 juni och 21 december) lutar det ena halvklotet så mycket det kan mot Solen och det andra lika mycket bort. Du kan läsa mer i artikeln om solstånd. Vid de två dagjämningarna (runt 20 mars och 22–23 september) lutar axeln varken mot eller från Solen, och dag och natt är nästan lika långa. Se artikeln om dagjämning.

Lutningen förklarar också varför dagslängden nära ekvatorn håller sig runt 12 timmar hela året och årstiderna är milda. Nära polerna är skillnaderna störst: där finns perioder av midnattssol, då Solen inte går ned, och polarnatt, då den inte går upp. Breddgraderna cirka 23,4° nord och syd, vändkretsarna, markerar gränserna för var Solen kan stå rakt upp vid middagstid.

Motsatta årstider på de två halvklotten

När norra halvklotet lutar mot Solen lutar södra halvklotet bort. Därför är årstiderna omvända:

• i juni, juli och augusti är det sommar i norr och vinter i söder;
• i december, januari och februari är det vinter i norr och sommar i söder.

Jul i Australien, Nya Zeeland eller Sydafrika infaller mitt i sommaren. Även om perihelium inträffar i början av januari ändrar det inte mönstret. Orsaken till sommaren i söder är fortfarande lutningen, och södra halvklotets stora hav dämpar dessutom eventuella små skillnader från avståndet.

Lutning är inte unik för Jorden. Mars lutar cirka 25° och har också årstider. Uranus lutar så mycket att den i praktiken rullar runt Solen på sidan, vilket ger extrema årstider. Merkurius har en mycket liten lutning och i princip inga årstider av det slaget.

Årstider och natthimlen

Årstiderna syns också på natthimlen. När Jorden färdas kring Solen vänder vi oss på natten mot en annan del av himmelssfären, så stjärnbilderna vi ser förändras under året.

På norra halvklotet dominerar Orion vinterkvällarna, medan sommarkvällarna präglas av Sommartriangeln, som bildas av ljusstarka stjärnor från tre olika stjärnbilder. Se även vår guide om hur du tittar på himlen.

Din breddgrad avgör också vilka delar av himlen du kan nå. Observatörer på södra halvklotet ser stjärnbilder som är dolda från mellersta nordliga breddgrader, till exempel Södra korset. Vinternätterna är längre, vilket ger fler mörka timmar för stjärnskådning, även om det är kallare.

Själva Solen förskjuts också: på sommaren går den upp och ned längre norrut längs horisonten, och på vintern längre söderut. Markera en punkt på din horisont under några månader så ser du hur den rör sig.

Kort sagt

• Årstiderna beror på jordaxelns lutning på cirka 23,4°, inte på avståndet till Solen.
• Jorden är närmast Solen i början av januari, när det är vinter i norr.
• De två halvklotten har motsatta årstider.
• Lutningen ändrar Solens höjd och dagens längd, och därmed mängden värme som tas emot.
• Natthimlen förändras också under året, ytterligare ett tecken på vår bana kring Solen.

För en bredare bild av vår planet, läs artikeln om Jorden.

Positionerna i Astronativa är astronomiskt exakta. Tolkningen är till för inspiration. · Ordlista · Villkor · Integritet · Tack